Fallgrop 6: Felaktigt Specificerad Plåt – En Dold Risk i Ditt Stålprojekt
En av de mest kritiska och samtidigt vanligaste fallgroparna är att lägga allt fokus på entreprenörens SS-EN 1090-certifiering och samtidigt vara för odetaljerad i den egna kravspecifikationen för det ingående materialet.
Många beställare specificerar korrekt en utförandeklass (t.ex. EXC3) för sin cistern eller stålkonstruktion, men nöjer sig med att ange en enkel materialbeteckning för plåten, exempelvis ”Plåt i P355”. Man antar att entreprenören, som är certifierad, kommer att välja rätt kvalitet. Detta antagande kan leda till två allvarliga och dolda fel.
1. Risken för Sprödbrott – Felaktig Seghet
- Scenariot: Ni beställer en cistern som ska stå utomhus i Sverige, med en lägsta designtemperatur (MDMT) på -20°C. I er förfrågan anger ni ”Plåt i P355N”. Entreprenören köper in och bygger med plåt som är certifierad som P355N. Allt ser korrekt ut.
- Det Dolda Felet: Stålsorten P355N har som standard endast garanterad slagseghet ner till -20°C om den levereras som normaliserad, men det finns flera varianter. För att garantera egenskaperna vid låga temperaturer måste man specificera en lågtemperaturkvalitet, t.ex. P355NL1 (provad vid -20°C) eller P355NL2 (provad vid -40°C). Utan detta specifika krav i er beställning finns det ingen garanti för att materialet har den seghet som krävs för att motstå sprödbrott en kall vinterdag, trots att namnet ser snarlikt ut.
2. Risken för Lamellär Bristning – Dolda Materialfel
- Scenariot: Er cistern har flera påsvetsade stutsar, manluckor och lyftöglor som utsätts för belastning. Ni beställer plåt med ett korrekt 3.1-certifikat.
- Det Dolda Felet: Stålplåten innehåller interna defekter, lamineringar, som är helt osynliga från ytan. Ett standardcertifikat inkluderar inte provning för denna typ av defekt. När cisternen sedan belastas kan spänningarna från en stuts bokstavligen slita loss plåtens ytskikt och orsaka ett katastrofalt haveri.
- Lösningen: Ni måste som beställare aktivt lägga till ett tilläggskrav i er specifikation om ultraljudsprovning (UT) av plåten för att detektera lamineringar. Detta görs genom att referera till standarden SS-EN 10160.
Slutsats för Inköparen:
EN 1090-certifieringen av er entreprenör är en garanti för deras tillverkningsprocess, men den är ingen ersättning för en korrekt och komplett teknisk specifikation av materialet från er som beställare. Ansvaret ligger på er att, via er konstruktör, specificera exakt vilken materialkvalitet, vilka lågtemperaturegenskaper och vilka krav på oförstörande provning av grundmaterialet som ert projekt kräver. Att missa detta är att bjuda in till dolda och mycket kostsamma risker.