Personlig skyddsutrustning (PPE)
En guide till certifierat skydd och gemensam säkerhetskultur
Personlig skyddsutrustning (PPE) är den sista och avgörande barriären mellan en medarbetare och en risk. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter är arbetsgivaren skyldig att genomföra en grundlig riskbedömning för att identifiera när PPE krävs. Utrustningen ska inte bara finnas tillgänglig – den måste vara anpassad för risken, individen och arbetet.
För att säkerställa att skyddsutrustningen håller måttet, certifieras den enligt europeiska standarder (EN-standarder). Dessa standarder specificerar exakta prestandakrav och testmetoder.
En guide till vanliga PPE-standarder (EN-standarder)
Här är några av de viktigaste standarderna som ofta förekommer i industrin, på byggarbetsplatser och i andra högriskmiljöer:
1. Skydd för hög synbarhet (Varselkläder)
- EN ISO 20471: Standarden för varselkläder är avgörande för arbete i närheten av trafik, fordon eller i dåliga ljusförhållanden. Skyddet bygger på två typer av material:
- Fluorescerande material: Ökar synbarheten markant i dagsljus.
- Reflekterande material (reflexer): Reflekterar ljus från exempelvis fordonsstrålkastare och säkerställer synbarhet i mörker. Standarden är indelad i tre klasser (Klass 1, 2 och 3) där klass 3 ger högst synbarhet genom störst yta av både fluorescerande och reflekterande material.
2. Skydd mot hetta och flammor
- EN ISO 11612: Grundstandarden för skyddskläder mot hetta och flammor.
- EN ISO 11611: Specifik standard för skyddskläder vid svetsning.
3. Skydd mot elektrisk ljusbåge (Störningsbåge)
- IEC 61482-2: Avgörande för personal som arbetar i miljöer med risk för ljusbågeexplosioner.
4. Skydd mot kemikalier Skyddskläder mot kemikalier är indelade i olika ”Typer” (1-6) beroende på skyddsnivå, från Typ 6 (EN 13034) för lätta stänk till Typ 1 (EN 943-1/2) för helt gastäta dräkter.
5. Antistatiska egenskaper
- EN 1149-5: Används för kläder i ATEX-miljöer för att förhindra gnistbildning.
Utbildning och förståelse – En gemensam grund
Att enbart tillhandahålla utrustning räcker inte; varje individ måste också förstå riskerna och hur man använder skyddet korrekt. Detta ställer höga krav på kommunikation, särskilt på arbetsplatser med personal från olika länder.
Organisationer som SSG (Standard Solutions Group) spelar här en viktig roll. SSG erbjuder branschgemensamma säkerhetsutbildningar, som SSG Entré, som säkerställer en grundläggande säkerhetsnivå för alla entreprenörer som arbetar inom industrin. En central del av dessa kurser är att informationen finns tillgänglig på flera språk, vilket garanterar att alla, oavsett modersmål, kan tillgodogöra sig de livsviktiga säkerhetsföreskrifterna. Detta minskar risken för missförstånd och olyckor som kan uppstå på grund av språkbarriärer.
Kopplingen till Arbetsmiljöverket och kollektivavtal
- Arbetsmiljöverket: Föreskrifterna ställer det grundläggande kravet att arbetsgivaren ska tillhandahålla lämplig skyddsutrustning. ”Lämplig” innebär i praktiken att utrustningen ska vara CE-märkt och certifierad enligt den EN-standard som motsvarar riskerna.
- Kollektivavtal: Många kollektivavtal, särskilt inom industrin och byggbranschen, specificerar ofta exakt vilka standarder (t.ex. EN ISO 20471 klass 3 för vägarbete) som skyddskläderna måste uppfylla.
Arbetsgivarens och arbetstagarens ansvar
- Arbetsgivarens ansvar: Utföra riskbedömning, tillhandahålla korrekt och individanpassad PPE, säkerställa underhåll och förvaring, samt informera och utbilda de anställda.
- Arbetstagarens ansvar: Använda den tilldelade utrustningen enligt instruktion, vårda den väl, och omedelbart rapportera eventuella fel eller skador.