Leveransvillkor

Nedladdningsbar Översiktstabell (Excel)

För en snabb och detaljerad jämförelse mellan de vanligaste standardavtal inom svensk industri, finner du nedan en förenklad översiktlig vy av de vanligaste avtalen.

Leveransvillkor_Oversikt 2025 Ladda ner

Hos Teknikföretagen hittar ni avtalen och kan prenumerera på dessa om ni önskar hos dem. https://www.teknikforetagen.se/sakomraden/standardavtal/

Hos Svensk Byggtjänst hittar ni fler avtal och hjälp i upphandlingar osv. https://byggtjanst.se/bokhandel/upphandling

Översikt: Standardavtal och Leveransvillkor Kategoriserade

Nedan följer en genomgång av de mest relevanta standardavtalen, indelade efter användningsområde.

A. Produktleveranser (Industri)

NL 17: Allmänna bestämmelser för leveranser av maskiner och teknisk utrustning inom Norden. Ersätter NL09 och integrerar regler för programvara.
NLS 19: Förenklade bestämmelser för standardvaror/mängdvaror inom Norden, t.ex. komponenter. Bygger på köparens rätt till ersättningsköp och använder leveransklausulen FCA.
Orgalim S 2022: Moderna allmänna villkor för internationella leveranser av teknikindustrins produkter, inklusive programvara.

B. Produkt & Montage/Installation (Industri)

NLM 19: Allmänna bestämmelser för leveranser som inkluderar montage av maskiner och utrustning inom Norden. Ersätter NLM10 och är anpassad till NL17.
Orgalim SI 24 (Nytt): De nyaste allmänna villkoren för internationell leverans och installation av tekniska produkter. Ersätter Orgalime SI14 och är baserad på Orgalim S 2022.
ABA 99: Allmänna bestämmelser för komplexa anläggningsleveranser där leverantören har ett helhetsansvar för en driftklar anläggning.

C. Entreprenader (Bygg- & Anläggningssektorn)

AB 04 (Ersätts): Allmänna bestämmelser för utförandeentreprenader där beställaren tillhandahåller projektering. Kommer att ersättas av AB 25.
ABT 06 (Ersätts): Allmänna bestämmelser för totalentreprenader där entreprenören ansvarar för projektering. Kommer att ersättas av ABPU 25.
AB-U 07 / ABT-U 07: Allmänna bestämmelser för underentreprenader, avsedda att användas i avtalskedjan under AB 04 respektive ABT 06.

D. Konsulttjänster

NKF 23 (Nytt): Allmänna villkor för tekniska konsultuppdrag till fast pris inom Norden.
NKL 23 (Nytt): Allmänna villkor för tekniska konsultuppdrag på löpande räkning inom Norden.
ABK 09: Centralt standardavtal för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet i byggsektorn.

E. Övriga Avtal och Dokument

UE 2021: Blankett för kontroll av underentreprenörer och bemanningsföretag enligt branschöverenskommelse inom byggsektorn. Fungerar som ett alternativ till MBL §§38-40 och ersätter UE 2015.

Stor Nyhet i Byggsektorn: AB 25 och ABPU 25

En av de största förändringarna på decennier inom svensk avtalsrätt är lanseringen av

AB 25 och ABPU 25, som förväntas träda i kraft sommaren 2025. Dessa avtal moderniserar och ersätter de tidigare dominerande AB 04 och ABT 06. Syftet är att anpassa villkoren till branschens förändrade arbetsmetoder, den tekniska utvecklingen och ny rättspraxis.

Centrala Nyheter du Behöver Känna Till:

Ny Terminologi: Begreppet ”ÄTA-arbeten” utgår. Istället införs ”ändringar av entreprenaden” (för föreskrivna ändringar) och ”avvikande förhållande” (för händelser som tidigare var likställda ÄTA). ”Totalentreprenad” ersätts med ”projekterings- och utförandeentreprenad”.
Digitalisering: Digitala modeller (t.ex. BIM) kan nu utgöra kontrakthandlingar och ges en hög prioritet i handlingarnas hierarki. Den part som tillhandahåller en digital modell ansvarar för dess funktion och tillgänglighet.
Tidig Felhantering: Beställaren får en uttrycklig rätt att kräva att entreprenören åtgärdar fel och brister löpande under entreprenadtiden.
Ny Tvistelösningstrappa: En ny modell introduceras för att uppmuntra till snabbare lösningar. Tröskelvärdet för när en tvist ska avgöras genom skiljeförfarande höjs markant till 500 prisbasbelopp, vilket innebär att fler mindre tvister kommer att avgöras i allmän domstol.

Praktisk Vägledning: Att Välja Rätt Avtal

Valet av standardavtal är fundamentalt för en lyckad affär och god riskhantering. Utgå alltid från dessa nyckelfaktorer:

Typ av åtagande: Är det en ren varuleverans (NL17/NLS19), leverans med montage (NLM19), en utförandeentreprenad (AB 25) eller en projekterings- och utförandeentreprenad (ABPU 25)?
Komplexitet och risk: Använd förenklade villkor som NLS19 för standardprodukter och mer omfattande som NL17 för tekniskt komplexa maskiner.
Nationell vs. Internationell affär: Använd NL-serien för affärer inom Norden och Orgalims villkor (t.ex. S 2022) för internationella kontrakt.
Riskfördelning: Var medveten om hur olika avtal fördelar risken. Exempelvis innebär ABM07 generellt en större risk för leverantören avseende felansvar jämfört med NL17. I NLM19 övergår risken för godset först vid övertagandet av den färdigmonterade anläggningen, medan NL17 ofta använder FCA där risken övergår när varan lämnas till fraktföraren.
Anpassningsbehov: Se standardavtalen som en solid grund som ofta måste anpassas. Många avtal, som NLM19, kommer med kontraktsformulär avsedda för projektspecifika uppgifter och avvikelser.

Förklaring till förkortningar till Exceltabellen:

NL/NLS/NLM/NLT/NMO: Nordiska leveransbestämmelser utgivna av Teknikföretagen och dess nordiska systerorganisationer.
Orgalime/Orgalim: Europeiska teknikindustrins samarbetsorganisation.
AB/ABT/ABM/ABS/ABK/AB-U/ABT-U: Allmänna Bestämmelser för byggsektorn, ofta utgivna av Byggandets Kontraktskommitté (BKK) eller Byggföretagen (tidigare Sveriges Byggindustrier) och/eller andra branschorganisationer.
ECE: United Nations Economic Commission for Europe.
SKR: Sveriges Kommuner och Regioner.
Utgått/Ersatt: Indikerar att villkoret inte längre är den gällande versionen.
Integrerad: Innebär att innehållet från ett tidigare separat villkor nu är en del av ett annat, mer omfattande villkor.

En inköpare som ställs inför en mångfald av standardavtal och leveransvillkor behöver ett verktyg för att snabbt kunna identifiera ett avtals syfte, huvudsakliga användningsområde och, framför allt, dess relation till andra (särskilt äldre och nyare) versioner. Detta är avgörande för att välja rätt avtal och förstå dess implikationer. Ovanstående tabell syftar till att samla denna information på ett strukturerat och lättillgängligt sätt. Genom att inkludera information om ”Utgivare/Historik” ges en kontext som kan hjälpa till att förstå avtalets bakgrund och auktoritet. Kategoriseringen hjälper inköparen att navigera bland villkoren baserat på den specifika kontraktssituationen. Detta minskar risken för felaktig användning av standardavtal och underlättar jämförelser mellan olika alternativ.

3. Fördjupning: De Nya Standardavtalen AB 25 och ABPU 25

De nya standardavtalen AB 25 och ABPU 25, som förväntas träda i kraft sommaren 2025, representerar en betydande revidering av de tidigare dominerande avtalen AB 04 och ABT 06 inom den svenska bygg- och anläggningsbranschen. Arbetet med dessa nya avtal har pågått sedan 2016 under ledning av Byggandets Kontraktskommitté (BKK). Syftet har varit att modernisera och anpassa villkoren till branschens förändrade arbetsmetoder, den tekniska utvecklingen (inte minst digitaliseringen) och ny rättspraxis. Målsättningen är att de nya avtalen ska främja en sund konkurrens, effektivitet, innovation och ett gott samarbete mellan parterna, samtidigt som de ska vara användarvänliga och erbjuda en balanserad riskfördelning. AB 25 är avsett att ersätta AB 04 för utförandeentreprenader, medan ABPU 25 ersätter ABT 06 för det som nu benämns projekterings- och utförandeentreprenader (tidigare totalentreprenader). Det är viktigt att notera att de nya avtalen inte automatiskt ersätter de äldre i redan ingångna kontrakt, utan kommer att tillämpas när parterna specifikt hänvisar till dem i nya avtal, vilket innebär en successiv övergång.

Centrala förändringar och nyheter i AB 25 och ABPU 25:

Struktur och Definitioner:
En av de mer omedelbart synliga förändringarna är att det tidigare avsnittet ”Begreppsbestämningar med anmärkningar” i AB 04/ABT 06 nu ersätts med ”Definitioner” i AB 25/ABPU 25. Mycket talar för att dessa definitioner kommer att utgöra en del av själva avtalet, snarare än att enbart vara vägledande, vilket stärker deras juridiska vikt. Ett nytt inledande kapitel, ”Allmänna utgångspunkter”, har införts. Antalet skillnader mellan AB 25 och ABPU 25 har minskats jämfört med deras föregångare, och i ABPU 25 är det nu endast de specifika delar av en bestämmelse som skiljer sig från AB 25 som gråmarkeras, istället för hela bestämmelsen. Nya definitioner som ”digital modell”, ”arbetsledare”, ”fackområde” och ”konsult” har tillkommit, medan begrepp som ”kvalitetsplan”, ”miljöplan” (vars innehåll nu delvis täcks av ”projektplan”) och det centrala begreppet ”ÄTA-arbeten” har utmönstrats från definitionslistan. Istället för ”totalentreprenad” används nu termen ”projekterings- och utförandeentreprenad” i ABPU 25, vilket tydligare beskriver entreprenadformen. Dessa förändringar syftar till ökad tydlighet, modernisering och användarvänlighet.
Digitalisering:
AB 25 och ABPU 25 tar ett betydande kliv mot att integrera digitala arbetssätt. Definitionen av ”handling” inkluderar nu uttryckligen digitala handlingar och modeller. Digitala modeller kan utgöra kontrakthandlingar och ges en hög rangordning i handlingarnas hierarki, ofta före beskrivningar och ritningar om inget annat avtalats. Den part som tillhandahåller en digital modell bär ansvaret för dess funktionalitet och tillgänglighet, samt att olika versioner kan särskiljas. Detta återspeglar den ökade användningen av BIM (Building Information Modeling) och andra digitala verktyg i byggprocessen och ställer nya krav på parternas hantering och ansvar för digital information.
Kommunikation och Lojalitet:
De nya avtalen förstärker parternas lojalitetsplikt och skyldighet till samverkan och kommunikation, vilket kodifieras i det tredje kapitlet. Det ställs krav på att underrättelser ska vara ändamålsenligt utformade och att parterna ska besvara dem. Detta är ett försök att minska antalet tvister genom att uppmuntra ett mer proaktivt och samarbetsinriktat förhållningssätt genom hela entreprenaden.
Fel och Brist under Entreprenadtiden:
En viktig nyhet är att beställaren ges en uttrycklig rätt att kräva att entreprenören åtgärdar fel eller brister som upptäcks under pågående entreprenadtid. Entreprenören är som utgångspunkt skyldig att åtgärda dessa utan dröjsmål. Entreprenören kan dock undgå denna skyldighet genom att skriftligen invända med angivande av skäl, eller om de kan visa att ett senare åtgärdande inte äventyrar entreprenadens färdigställande inom kontraktstiden. Detta stärker beställarens möjligheter att löpande säkerställa kvaliteten, men kan potentiellt leda till fler diskussioner under projektets gång.
Ändringar och Avvikande Förhållanden (ersätter ÄTA och hinder):
Kanske den mest omtalade förändringen är att det traditionella begreppet ”ÄTA-arbeten” (Ändrings-, Tilläggs- och Avgående arbeten) utgår ur terminologin i AB 25 och ABPU 25. Föreskrivna ÄTA-arbeten benämns nu ”ändringar av entreprenaden”. Sådana arbeten som tidigare klassificerades som likställda ÄTA-arbeten (t.ex. på grund av felaktiga uppgifter från beställaren) samt hinder, omfattas nu av det nya samlingsbegreppet ”avvikande förhållande”. Ersättningsrätten för både ändringar av entreprenaden och arbeten till följd av avvikande förhållanden regleras mer enhetligt. För att entreprenören ska ha rätt till ersättning för en ändring krävs som huvudregel en skriftlig beställning. Undantag finns om omedelbart agerande är nödvändigt, om parterna har rapporterat olika uppfattningar, om beställaren ändrat en digital modell utan att meddela entreprenören, eller om det annars vore oskäligt. Syftet med denna omstrukturering är att förenkla och förtydliga hanteringen av ändringar och oförutsedda händelser, och därigenom minska antalet tvister kring klassificering och ersättning.
Ekonomi och Ersättning:
AB 25 kapitel 1 §§ 6-7 (som motsvarar AB 04 kapitel 6 § 10) innehåller förtydliganden kring entreprenörarvode och ersättning för centraladministration. Det framgår också tydligare att parterna kan avtala om en specifik debiteringsmodell. Kalkylreglerna har gjorts tydligare med syftet att skapa större förutsägbarhet och mer jämförbara anbud.
Projekteringsansvar (särskilt ABPU 25):
I ABPU 25 har projekteringsansvaret förtydligats. Detta är centralt för entreprenadformen och syftar till att minska missförstånd och bättre stödja de funktionskrav som beställaren ställer. Detta är en viktig utveckling för att undvika gränsdragningsproblem mellan beställarens kravspecifikation och entreprenörens tekniska lösningar och funktionsansvar.
Kontroll och Kvalitet:
Reglerna för kontroll och kvalitet har blivit tydligare, vilket ska underlätta för parterna att i ett tidigt skede vidta åtgärder och därmed undvika att fel uppstår eller kvarstår. En ny typ av besiktning, standardiserad förbesiktning, införs i AB 25 kapitel 9 § 11.
Tvistelösning:
En ny ”tvistelösningstrappa” introduceras för att uppmuntra till att oenigheter löses på så tidigt stadium som möjligt. Processen inleds med diskussion mellan berörda personer, följt av överläggning mellan parternas ombud. Därefter kan tvister hänskjutas till förenklad tvistelösning, allmän domstol eller skiljeförfarande. En viktig nyhet är att förenklad tvistelösning kan påkallas ensidigt av en part, och om parterna inte kan enas om en skiljeperson (medlare/bedömare) kommer BKK att utse en sådan. Beslutet från den förenklade tvistelösningen blir bindande om ingen part invänder inom 30 dagar och därefter får frågan prövad i domstol eller skiljeförfarande. Tröskelvärdet för när en tvist ska avgöras genom skiljeförfarande höjs markant, från 150 prisbasbelopp till 500 prisbasbelopp (cirka 29,4 miljoner SEK för 2025). Detta innebär att fler tvister, särskilt de av mindre ekonomiskt värde, kommer att avgöras i allmän domstol. Syftet är att göra tvistlösningen mer tillgänglig och kostnadseffektiv för mindre tvister, men det finns en farhåga att detta kan öka belastningen på de allmänna domstolarna.

Praktiska implikationer för inköpare:

De omfattande förändringarna i AB 25 och ABPU 25 medför ett antal praktiska implikationer för inköpare. Det kommer att krävas en insats för att sätta sig in i den nya terminologin, särskilt gällande ”ändringar av entreprenaden” och ”avvikande förhållande”, och förstå hur dessa påverkar kontraktsskrivning, riskbedömning och kostnadskontroll. Inköpare bör aktivt utnyttja de nya bestämmelserna om kommunikation och möjligheten att kräva tidigt felavhjälpande för att förbättra projektgenomförandet. Det är också viktigt att vara medveten om de nya tvistlösningsreglerna och hur de kan påverka strategier vid eventuella oenigheter. Vid upphandlingar som baseras på ABPU 25 blir det än viktigare att noggrant specificera funktionskrav och förstå det förtydligade projekteringsansvaret. Internt kommer företag att behöva uppdatera sina processer, avtalsmallar och utbilda sin personal för att korrekt kunna tillämpa de nya standardavtalen.

4. Vägledning för Inköpare: Att Välja och Förstå Leveransvillkor

Att navigera i floran av leveransvillkor kan vara en utmaning. Valet av rätt standardavtal är dock fundamentalt för en lyckad affär och en god riskhantering.

Nyckelfaktorer att beakta vid val av leveransvillkor:
Typ av åtagande: Det mest grundläggande är att identifiera kontraktets natur. Handlar det om en ren produktleverans, en produkt som även ska monteras, en fullskalig entreprenad (antingen som utförandeentreprenad där beställaren tillhandahåller projekteringen, eller som en total-/projekterings- och utförandeentreprenad där leverantören har ett större funktionsansvar), en konsulttjänst, eller kanske ett underhålls- eller reparationsavtal? Varje typ av åtagande har standardavtal som är specifikt utformade för dess unika förutsättningar.
Komplexitet och risk: Enklare standardprodukter som köps ”från hyllan” kan ofta hanteras med förenklade villkor som NLS19 , medan tekniskt komplexa maskiner eller system snarare bör regleras av mer omfattande villkor som NL17. För hela anläggningar kan ABA99 eller Orgalime Turnkey vara aktuella.
Nationell vs. Internationell affär: För affärer inom Norden finns väl inarbetade standarder som NL- och NLM-serierna. Vid internationella affärer blir ofta Orgalimes villkor (t.ex. Orgalim S 2022 eller SI 24) eller FN:s ECE-villkor mer relevanta, även om de senare ofta kräver komplettering.
Branschspecifika behov: Inom vissa sektorer, framför allt byggbranschen, finns en uppsjö av branschspecifika tillägg till de allmänna bestämmelserna (t.ex. för ställningar, portar, plattsättning) som kan vara nödvändiga att beakta.
Beställarens och leverantörens erfarenhet och storlek: Vissa mer komplexa avtal kan vara administrativt krävande och kanske mindre lämpliga för mindre organisationer utan juridisk expertis.
Offentlig vs. Privat sektor: För affärer med offentlig sektor finns det ibland särskilda standardavtal, som ALOS 05 för varuleveranser eller Montage 85 för leveranser inklusive montage.
Hur olika villkor påverkar riskfördelning mellan köpare och säljare:
Standardavtalen syftar till en ”balanserad” riskfördelning, men balansen kan se olika ut beroende på vilket avtal som väljs.
Ansvar för fel: Detta är en central punkt. Exempelvis innebär ABM07 generellt en större risk för leverantören gällande felansvar jämfört med NL01/NL17. Nyare industristandarder som NL17 och NLM19 har detaljerade regler om felansvar, inklusive vem som bär kostnader för åtkomst vid reparation och hur länge ansvaret gäller.
Leveransförsening: Påföljderna skiljer sig. NL17 och NLM19 innehåller ofta vitesklausuler , medan NLS19 ger köparen en mer långtgående rätt att häva köpet och göra ersättningsköp på säljarens bekostnad.
Ansvar för programvara och immaterialrätt: Detta har blivit allt viktigare. Nyare villkor som NL17, NLM19 och Orgalim S 2022/SI 24 har ofta integrerade och tydligare regler för detta, medan äldre eller vissa andra villkor kan kräva särskilda tilläggsavtal (som tidigare SW14 till Orgalime-villkoren).
Riskövergång: Tidpunkten för när risken för varan går över från säljaren till köparen varierar. Enligt NL17 och NLS19 används ofta leveransklausulen FCA (Fritt Fraktföraren) enligt Incoterms, vilket innebär att risken övergår när varan överlämnas till den av köparen anlitade fraktföraren. I NLM19 däremot, övergår risken för Godset (Anläggningens fysiska delar) först vid övertagandet av den färdigmonterade Anläggningen.
Ansvarsbegränsningar: De flesta standardavtal innehåller begränsningar av säljarens ansvar, särskilt för indirekta förluster (t.ex. produktionsbortfall, utebliven vinst). NL17, NLM19 och Orgalime S2012 är exempel på detta. Det är viktigt för inköpare att förstå omfattningen av dessa begränsningar.
När och hur man kan behöva anpassa eller komplettera standardvillkor:
Standardvillkor är sällan en ”one-size-fits-all”-lösning. De utgör en solid grund, men måste ofta anpassas.
Många standardavtal innehåller så kallade ”täckbestämmelser” som uttryckligen anger att parterna kan avtala om avvikelser från vissa punkter.
Kompletteringar är ofta nödvändiga för att specificera unika tekniska krav, detaljerade kommersiella villkor (såsom exakt pris, betalningsplan utöver standardregleringen, specifika försäkringskrav), eller för att justera vitesnivåer eller ansvarsbelopp.
Till många standardavtal, exempelvis NLM19 och ABA99, medföljer kontraktsformulär. Dessa är avsedda att fyllas i med projektspecifika uppgifter och eventuella avtalade avvikelser från standardtexten.
Vissa äldre eller mer generella villkor, som ECE 188 A, är utformade så att de måste kompletteras för att bli fullständiga avtal. Inköpare bör därför se standardavtal som en dynamisk utgångspunkt snarare än ett statiskt dokument. En noggrann genomgång av standardvillkorets bestämmelser och en medveten anpassning till det specifika projektets och affärens unika behov är ofta avgörande för att uppnå en optimal och välbalanserad överenskommelse. Att förstå vilka delar av ett standardavtal som är dispositiva (kan avtalas bort) och vilka som eventuellt är tvingande (om de reflekterar tvingande lagstiftning) är härvid centralt.

5. Avslutande Kommentarer

Landskapet av svenska leveransvillkor och standardavtal är komplext men också dynamiskt och i ständig utveckling. En tydlig trend är strävan efter modernisering, anpassning till digitala arbetssätt och en ökad grad av specificitet för olika typer av kontraktssituationer. För inköpare är en grundläggande förståelse för de vanligaste standardavtalen, deras historik, syften och inbördes relationer, kritisk för att kunna agera professionellt och minimera risker.

De nya standardavtalen AB 25 och ABPU 25, som förväntas lanseras under 2025, kommer att innebära en betydande förändring och modernisering för hela byggsektorn. Förändringar gällande hantering av ändringar, digitala modeller, kommunikation och tvistelösning kommer att kräva noggrann implementering, utbildning och en anpassning av branschens praxis.

Framåtblickande kan man förvänta sig en fortsatt anpassning av svenska standardavtal till EU-rätt och internationell handelspraxis. Digitaliseringens fortsatta framfart kommer sannolikt att leda till ytterligare revideringar och kanske helt nya typer av standardiserade klausuler som hanterar frågor kring exempelvis BIM, dataägande och cybersäkerhet i kontraktuella relationer. Även hållbarhetsaspekter, som miljöhänsyn och socialt ansvar, kan förväntas få en allt tydligare plats i framtida standardavtal, i linje med ökade krav från både lagstiftare och marknad. Behovet av att finna en god balans mellan standardiseringens fördelar – såsom förutsägbarhet och effektivitet – och behovet av flexibilitet för att kunna anpassa avtalen till unika projekt och affärsförhållanden kommer att bestå. För inköpare innebär detta ett kontinuerligt behov av att hålla sig uppdaterad och att aktivt arbeta med att förstå och tillämpa de leveransvillkor som bäst tjänar den egna organisationens intressen.